Vad kan det då vara som är motsatsen till en Mini? Som Bilspanaren redan gissat så är det "en stor, lyxig och opraktisk vagn", och jag har inflikat att den dessutom är törstig och inte är tillverkad i Storbritannien. Vad lämnar detta då oss med? Jo, förstås en Cadillac Fleetwood Brougham från -91.
Jag är väldigt medveten om att detta på många sätt inte alls är motsatsen till en Mini. Båda två har hjul, t.ex. Ingen av dem kan flyga eller för den skull gå i trappor heller, så detta behöver inte påpekas.
Nå, åter till bilen. Namnet Fleetwood Brougham användes på tretton olika generationer mellan 1947 och 1996 för att markera Caddilacs lyxigare modeller. Detta exemplar är av tolfte generation, vilken tillverkades mellan 1980 och -92. Under dessa år fanns ett antal motoralternativ, där en sexliters bensin-V8 på 140 hk känns som det mest riktiga och en 5,7-litersdiesel känns helt fel. Under huven på detta exemplar hittar man dock en 5 liter stor V8 på 170 hk, med en gissningsvis omättlig bensintörst.
Få Cadillacs från den här tiden såldes nya i Sverige, och likt de flesta andra har denna bil hittat hit i efterhand.
USA-lyx blir knappt mer överdådig än så här; med vinyltak, hundratals kilo krom, navkapslar som försöker se ut som ekerfälgar och tvåtonslackering. Och så storleken sen; Jämfört med denna fullsize-pråm ser Mondeon bredvid ut som en Fiesta. Men en stor del av de vidsträckta yttermåtten tas upp av den enorma motorhuven, så nog är den opraktisk alltid.
Här har vi den alltså; den stora, lyxiga och opraktiska vagnen. Som inte heller kan flyga.
Nå, åter till bilen. Namnet Fleetwood Brougham användes på tretton olika generationer mellan 1947 och 1996 för att markera Caddilacs lyxigare modeller. Detta exemplar är av tolfte generation, vilken tillverkades mellan 1980 och -92. Under dessa år fanns ett antal motoralternativ, där en sexliters bensin-V8 på 140 hk känns som det mest riktiga och en 5,7-litersdiesel känns helt fel. Under huven på detta exemplar hittar man dock en 5 liter stor V8 på 170 hk, med en gissningsvis omättlig bensintörst.Få Cadillacs från den här tiden såldes nya i Sverige, och likt de flesta andra har denna bil hittat hit i efterhand.
USA-lyx blir knappt mer överdådig än så här; med vinyltak, hundratals kilo krom, navkapslar som försöker se ut som ekerfälgar och tvåtonslackering. Och så storleken sen; Jämfört med denna fullsize-pråm ser Mondeon bredvid ut som en Fiesta. Men en stor del av de vidsträckta yttermåtten tas upp av den enorma motorhuven, så nog är den opraktisk alltid.Här har vi den alltså; den stora, lyxiga och opraktiska vagnen. Som inte heller kan flyga.
Inlägg
Tja, bättre än så blir väl knappast en bil? Trots sin många gånger lätt vulgära och primitiva utstrålning?
SvaraRaderaThe standard of the world, för att citera Cadillac själva!
SvaraRaderaSkönt att ha lite rätt. Jag skulle nog kunna tänka mig en sån här, men då i lite sämre skick. Jag tycker det hör till på nåt sätt. Som den som James May köper i USA i ett avsnitt av Top Gear. Det är förresten smått fantastiskt att man kan ha så låg effekt på en så pass stor motor.
SvaraRaderaPå något märkligt sätt tycker jag fem liters cylindervolym låter lite snålt när det gäller en så stor amerikansk bil. I synnerhet när generation åtta hade två motoralternativ, där den mindre var på 7,7 liter och den större var på 8,2. Gissningsvis var väl effektuttaget per liter ännu mindre i dessa motorer...
SvaraRaderaVisst lockar en sådan här, i skick någonstans mellan denna och pilsnerpråm. Fint att gunga fram i längs motorvägarna!
Har du tagit semester?
SvaraRadera