Om trycksaker och lågmilare

Jag vill ta tillfället i akt att tipsa om en eminent tidskrift som utkommer fyra gånger per år, och där nummer tre nyligen landat i butik. Dess namn är Classic Porsche och dess innehåll behöver nog inte förklaras närmare. I det aktuella numret berättas bl.a. historien om två lågmilade tidiga nioelvor som befinner sig i Kalifornien. Nu talar vi förstås inte om två Porschar som bara gått tio tusen mil vardera på trettio år. Nejnejnej, det här är Amerika. I Amerika måste allting vara större, bättre och med mera ostsmak, så dessa bilar har bara gått femtonhundra. Miles. Tillsammans. På närmare fyrtio år.

När jag läser om sådana här saker så blir jag förstås imponerad, men också fylld av en känsla av att inte vilja äga någon av dessa bilar. Tänk er själva att äga en bil som rullat i snitt tre mil per år sedan den var ny. Inte fasen kan man då sätta igång att köra en massa med den nu. Eller? Varenda kilometer räknas ju, och alltså är man tvungen att förvara bilen i ett garage och bara ha den som skådebröd. Vilken jobbig situation. Nej, jag föredrar att äga en bil som gått 25 000 mil och som blivit renoverad en eller ett par gånger. Då spelar inte miltalet någon roll längre, det blir nästan bara roligare ju längre den har rullat. Så ska en entusiastbil avnjutas! Kravlöst, utan en gnagande känsla av att man våldför sig på ett föremål av historiskt intresse.

Tidningen återfinns i Press Stops butiker och i välsorterade Pressbyråkiosker.