Om en Porsche lika oäkta som en glädjeflickas leende

Här nedan ser ni vid första anblick en bild av en Porsche 911. Titta igen, och ägna lite extra uppmärksamhet åt backspegeln, antalet hjulbultar och den främre hjulhuskantens profil. Detta, mina damer och herrar, är icke någon Porsche. Detta är ett falsarium, en kopia, en fejk. Detta är en kit-car. Tillverkaren heter (eller snarare hette) Covin och bilen är (förstås) baserad på ett VW-chassi.
Ursäkta om jag uppfattas som snobbig, men jag förstår inte poängen här. Kostnaden för ett kit, donatorbil, kringutrustning och inte minst lack måste vara lika hög, om inte högre än vad en solid 911 SC kostar.

Jag läste en kommentar av en Covin-ägare som mot ungefär samma argument som jag just fört fram, replikerade; ”en Covin är lika snabb, mycket billigare att äga och 90 % av de som ser den luras att tro att det är en riktig Porsche”. Det är argument som lika gärna skulle kunna användas för plastblommor i fönstret, våtrumstapet i kakelimitation i badrummet eller Johnny Armani-kostymer. För om man vill ha en billig entusiastbil, vad är det för fel med att låta donator-Bubblan vara just en bubbla? Och om man vill ha en billig, snabb entusiastbil så finns det alternativ från såväl USA som Japan och Europa med för den delen. Och om man nu försöker snika till sig en Porsche så behöver man inte leta längre än 944 för att hitta ett digert utbud till vrakpris.

Försök inte tuta i mig att den genomsnittlige Covinföraren inte känner ett sting av besvikelse varje gång han (för nog är det nästan bara män) drar igen den tunna glasfiberdörren om sig och känner lukten av epoxy i kupén. Och nog blir detta sting lite mera smärtsamt när han vrider om startnyckeln och hör ljudet av en Golf GTI- eller en Escort Turbo-motor snarare än en luftkyld boxersexa. Hur många av de nittio procenten låter sig fortfarande luras?

Förstå mig rätt, vissa replikor tycker jag ändå har ett existensberättigande. Det är de där originalen är så sällsynta och/eller dyra att det bara är fåtalet människor i världen som överhuvudtaget har möjlighet att köpa dem. Exempel på dessa är AC Cobra och Ford GT40. Dessa bilar är i sig så ovanliga att folk som kan någonting om bilar ändå förutsätter att de inte är äkta. Jag vill fortfarande inte äga någon, men jag förstår ändå vitsen. Men en masstillverkad bil? Nog måste det vara så att bland de 90 % som låter sig luras av en Covin så finns det dem som helt enkelt inte tror att någon skulle ge sig på att göra en plastavgjutning av en 911? Gudarna ska veta att jag fram till den 6 oktober i år var en av dessa.

Jag menar inte att låta som en överklasslyngel, billiga saker är förstås inte per automatik sämre. Men billiga saker som försöker framstå som dyrare än vad de är, det är mest tragiskt.

Picture taken off the Internet. Own the copyright? Contact me.