I Norge igen

Nå, jag kom alltså fram utan problem och bilen har uppfört sig exemplariskt, trots en enorm bilkö utanför Tanumshede. Vädret var varierande längs vägen, med allt från duggregn till spöregn. Mina reflektioner efter denna långtur:

• En gammal 911 är en oväntat komfortabel långfärdsvagn.
• Det vänstra värmespjället har hängt sig, vilket ger ett ofrivilligt tvåzons värmesystem.
• Känslan som förmedlas genom ratten är helt fenomenal. Richard Hammond har beskrivit det som att "dra fingrarna längs asfalten" och det är faktiskt ganska träffande.

Att åka in i Oslo i ösregn, med mycket trafik på vägen och lite lätt igenimmade rutor var en tämligen skrämmande upplevelse.
Under resan höll sig bränsleförbrukningen kring ganska exakt litern V-power per mil, vilket ändå är ganska rimligt för en tjugoåtta år gammal sportbil. Som jämförelse tar bruks-Saaben 0,8 på samma sträcka. Nu nöjer ju den sig med billigare saker än Shells finaste årgång, men ändå.
Jag passade även på att filma lite, men då jag för tillfället sitter på en uppkoppling som är långsammare än långsamma saker, så får det vänta några dagar. Tillsvidare får ni nöja er med min utsikt i bilkön utanför Tanumshede: