I'm an alien, I'm a legal alien...

Av alla Volvos modeller är nog den mest intressanta P1800ES. Sällan har väl en bilmodell brutit så med de traditioner som omgivit märket? Men det som är dubbelt intressant är att den trots allt har behållit många av Volvos kärnvärden. De stora glasytorna ger god runtomsikt och bakluckan helt i glas (ett designelement som sedan dess återfunnits på såväl 480 som C30) underlättar backmanövrar. Dessutom ger shooting brake-designen ett relativt rymligt bagageutrymme, men låt oss återkomma till det längre fram.

ES-modellen (ES för Estate, kombi) byggdes endast under två modellår, 1972-73. I Volvos hemstad Göteborg, en stad känd för sina flåshurtiga ordvitsar, fick modellen snabbt smeknamnet fiskbilen. Detta inte på grund av sitt fisklika utseende utan p.g.a. att det ökade bagageutrymmet gjorde det möjligt för fiskhandlarna att använda dem som firmabilar.

Just denna ES stod parkerad utanför hotell-BB i Danderyd. Den var i ett mycket fint skick och stod parkerad på det där sättet som är så typiskt för någon som vårdar sin bil ömt.
Automatlådan gör detta till mindre av en sportbil och mer av en GT-vagn, något som den var redan från början.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att skilja de båda årsmodellerna från varandra. Lyckligtvis kan man här ta registreringsskylten till hjälp. Bilen här är L reg, vilket betyder 1972.

Shooting brake - ett uttryck jag länge undrat över och nu slagit upp. Ursprungligen var detta en typ av hästvagn med plats för ett antal jägare och deras vapen (brake eller break är en typ av ställning som användes vid träning av draghästar, jfr. engelskans break in). Sedermera fick detta ge namn åt en bil med coupékaross men med ett större bagageutrymme, som gjort för jägare även om de flesta som utnyttjade det extra utrymmet var golfspelare.
På franska hette samma typ av hästvagn break de chasse, vilket levde kvar i den franska benämningen för kombi, break, ända fram tills kombibilar slutade kallas kombibilar och istället fick heta Sports Wagons, Sports Tourers och andra saker som reklamskaparna kom på för att få skåpbilar att låta sexigt.

Under 1960- och 70-talen var denna design ganska populär, i synnerhet i Storbritannien och i alla fall om man ser till antalet modeller som tillverkades; Lotus Elite och Reliant Scimitar GTE för att nämna ett par. Lyckligtvis är shooting brake-designen idag ganska ovanlig. Jag tror det beror på att någon som köper en sportcoupé i allmänhet inte vill göra avkall på formgivningen för att få en praktisk bil. Att köpa en sportcoupé är ju att göra avkall på det praktiska för att få en formskön bil. Att köpa en shooting break borde alltså vara att önska sig en opraktisk och snygg men samtidigt en praktisk och ful bil. En Volvo, men ändå inte. En P1800ES.