Nya jaktmarker

P.g.a. min flytt till Stockholmstrakten så har jag inte haft möjlighet att uppdatera bloggen på ett tag, och innan min internetuppkoppling är uppe och rullar så kommer uppdateringarna även ett tag framöver ske en smula sporadiskt.
Dagens inlägg är ännu en bilspotting, eller snarare två. Idag bjuder jag på den sista spottningen från Göteborg, och den första från Stockholm. Göteborg får representeras av en bil som inte ser mycket ut för världen, och som just därför är så sällsynt idag. Man har helt enkelt inte tagit hand om dem på det sätt som de förtjänar. Det är en praktisk och ändamålsenligt snygg Fiat 127 från 1974. Jag är -som ni säkert vid det här laget har förstått- barnsligt förtjust i patinerat originalskick. Just därför får denna bil mig att bli alldeles varm inombords. Och färgen sedan! En typisk 70-talsgul som av tidens tand blivit helt matt. Jag behöver bara sluta ögonen så känner jag doften av inredningen, av damm och plast.Ironiskt nog får Stockholms färger försvaras av (som Veiron i ottan skulle sagt); "en renrasig Homo Sapiens, en härförare, en titan! Kort å gott; en göteborgare!" Nu kanske inte just renrasig Homo Sapiens passar så bra här, eftersom det rör sig om en bil, men härförare och titan kan vi nog leva med. Här har vi en tidig Volvo 142, närmare bestämt en -68. Denna stod parkerad utanför mitt nya hem och är även den i ett bruksat originalskick, även om rosten verkar ha fått ett något bättre fäste här än på italienaren.