The french connection

När jag gjorde i ordning Porschen för vinterförvaringen fick den under tiden sällskap av en mycket avlägsen släkting. Släkting är nog till och med att ta i, det enda de har gemensamt är att båda drivs av luftkylda boxermotorer.
(De minst sagt mediokra) bilderna avslöjar att kusinen från utlandet är en Citroën GS. Årsmodellen är 1979 och när dessa bilder togs hade den just väckts ur en längre tids dvala, besiktigats och tagits ut på sin jungfruresa till en Citroënträff i närheten. En trilskande bensinpump tvingade dock fram ett depåstopp i OK:s gör det själv-hall och det var där jag sprang på den.

I det senaste numret av tidningen Klassiker finns ett jämförande reportage mellan lyxcoupén SM och mellanklassmodellen GS. Jag får här bita mig i tungan för att inte skriva "halvkombi", för trots sitt typiska halvkombiutseende är det endast den nedersta delen av bakluckan som öppnas.

Som så många andra franska bilar från den här tiden tillverkades GS och den efterföljande GSA i enorma antal (1,9 miljoner respektive knappt 600 000 exemplar), men få finns idag kvar i svensk trafik. Detta tack vare ett i bästa fall uselt rostskydd och, på klassiskt franskt manér, tekniskt avancerade lösningar på problem som inte krävde det.
Bilen här kan, förutom en tidstypisk färg, tidstypisk dekor längs sidorna och tidstypisk brun velour invändigt, stoltsera med en 1220-kubik stor motor vars layout redan tidigare diskuterats. Effekt knappt 60 hk.

Hur den fortsatta premiärturen fortlöpte för våra tappra frankofiler vet jag inte, men de fick i alla fall ordning på bränsletillförseln och förhoppningsvis klarade de sig både till träffen och hem igen.

Muskelbil i miniformat, blogginlägg i miniformat

Som ni märker har småbarnslivet inverkat menligt på bloggens uppdateringsfrekvens. I ett försök att råda bot på detta kommer framtida inlägg vara betydligt mera "quick and to the pointless", för att travestera mina husgudar Queens of the Stone Age. Nå, så låt oss då alltså komma till sak:

På samma parkering som tidigare gett oss såväl en Mini Cooper som en mycket välvårdad Opel Kadett hittade jag denna Toyota Corolla -78. Bilen har haft nio ägare och är lite extra rolig eftersom den dessutom har ett par tidsenliga eftermarknadstillbehör; slotmagsfälgar och dubbla radioantenner (även om det sistnämnda andas mera åttio- än sjuttiotal).

Vid sidan om fälgarna gör den svarta motorhuven sitt till för att ge ett intryck av en muskelbil i miniatyr. Fast utan muskler då, eftersom radfyran endast lämnar 53 hk.

Det fåtal läsare som följt denna blogg sedan starten kanske kommer ihåg att en likadan Corolla figurerat här tidigare. Det var tider det, när bilarna var i bättre skick och inläggen var längre!

Från en klubb till en dans

Egentligen hade detta inlägg kunnat bära rubriken "från en Club till en annan", om bara Citroënen i fråga varit en 2CV6 Club. Men se det var den inte!
När jag fick syn på den var jag precis nybliven far och på väg tillbaka till Hotell-BB efter en kort utflykt till Mörby centrum för att köpa godis till den nyblivna modern. Bilen svängde in på parkeringen och jag smet dit för att knäppa ett par bilder.

Med så många specialmodeller som finns av 2CV så undrar jag om den ovanligaste versionen inte är den helt vanliga 2CV. Detta är dock som sagt inte någon sådan heller, utan av modell Charleston. Detta innebar tvåtonslackering i Rouge delage och noir, ett riktigt snilledrag för att framhäva de eleganta, art déco-inspirerade, linjerna.

Årsmodellen är 1987 och antalet ägare blott 3. Bilen är svensksåld men verkar ha levt ett bekvämt liv som transportmedel för varma sommardagar, långt från snöslask och saltade vägar. Det är inte så förvånande i och för sig, för vem valde en lillcittra som året runt-transportmedel i slutet av 80-talet?
Trogna och skarpsynta läsare av denna blogg kanske har lagt märke till sloganen i bakrutan, vilken jag redan uppmärksammat här, på en lillcittra som någon faktiskt har valt att ha som året runt-transportmedel.