måndag 4 mars 2013

Alarmerande fakta och lysande utsikter

I mina försök att åtgärda det på bilen som inte riktigt fungerar som det skall så har jag det senaste fokuserat på elen. Eftersom mina erfarenheter på området är något begränsade så valde jag något lagom svårt; handskfacksbelysningen. Denna var lätt att få liv i, all som behövdes var att rengöra lamphållaren med en avpolletterad tandborste, putsa upp kontaktytorna i hållaren och kontakten med smärgelduk och avslutningsvis ge allting en dusch 5-56. Och nog var hållaren i behov av att dammas alltid:


Efter rengöring per ovan:

Härförleden landade senaste numret av tidningen Klassiker i brevlådan. I månadens nummer finns en mycket informativ artikel om demontering av billarm. Eftersom jag nu var varm i kläderna och dessutom under lång tid hade tänkt ta ur det eftermonterade larmet ur bilen, så såg jag detta som ett tecken på att det nu var dags.
 
Således gav jag mig i kast med larmet som, varje gång jag öppnat bagagerummet, hånflinande tyckts väsa "du vet inte när jag börjar strula, när du inte kan starta bilen, när du får konstiga elfel, du vet bara att det kommer någon gång!".
Beväpnad med avbitare och elschema till bil och larm skred jag till verket. När jag började reda i denna milt uttryckt amatörmässiga installation så upptäckte jag att en redig själ redan kopplat ur startspärren, så någon egentlig risk för startproblem p.g.a. larmet förelåg inte. Däremot tycktes det föreligga en viss brandrisk, eftersom all ström från nyckel till startmotor gick genom en ganska tunn och mycket lång kabel från tändningslåset (nästan) fram till larmet och tillbaka till kabelstammen igen.

Kabel, ja. Det där med färgkodning tycks inte ha varit installatörens huvudsakliga intresse. Strömkabeln som försörjde alarmet bytte helt plötsligt färg, från röd till gul.

Strömsladden hann faktiskt med ett färgbyte till, ehuru oönskat, innan den fortsatte in i säkringsboxen.

Den gode larmmontören verkar också ha varit sponsrad av en strömtjuvstillverkare. Varför väljer man annars denna lösning för signalkretsen till bagagerumshuven? Varför kunde han inte bara dra en kabelsko till lamphållaren snarare än att hacka sönder isoleringen till elsystemet med (ännu) en strömtjuv?

Mitt under arbetet med larmet så upptäckte jag ännu en intressant koppling på golvet under mattan. Närmare granskning avslöjade att detta är kabeln som går från innertemperatursensorn till hjärnan i det automatiska värmepaketet. Behöver jag tillägga att det autovärmen inte verkar få någon signal från denna sensor? Det enda raka är nog att byta hela kabeln, men det blir ett senare projekt.

Slutligen såg arbetsbänken ut så här...

 
...och bagagerummet så här, en klar förbättring för alla som inte har något slags sladdfetisch. Och som en bonus håller sig kupébelysningen numera släckt och den väsande rösten tyst när jag öppnar bagagerummet.

2 kommentarer:

  1. Att montera extrautrustning är trevligt - att demontera mer eller mindre proffsmonterad extrautrustning är än trevligare...

    SvaraRadera